Havsänglar

jag satt där i mörket, på den hårda stolen, stolen som påminde om min gamla skola. stolen som var lika kall och hård. jag fick tårar i ögonen, när jag tittade på människorna som har lyckats så stark, på dem människor som verkligen har lyckats i livet. de är inte äldre än arton, men redan så stora. i mina ögon är de stora. jag är imponerad av de människor, som kan skapa det vackraste som finns, åter igen - musik.

en låt var till och med tillägnad mig och min fina, trygga vän. när man då får ögonkontakt med gittaristen, och känner en form av samhörighet, styrka, energi, då kändes det värt att leva, värt att vakna och värt att slåss mot mig själv var eviga dag. publiken tände sina tändare, det var earth hour och våran lycka lös i levande ljus, levande musik.